Så snyltas det på nätet

En av de stora utmaningarna som vi som arbetar inom svenska medier står inför är onekligen hur vi ska förhålla oss till det användargenererade innehåll som genomsyrar nätet och som dessutom används av oss själva. För hur aktivt kan man egentligen ta del av en deltagarkultur, ibland till och med tjäna pengar på den, utan att bidra till att utveckla den?

Att tidningar, radio och teve gör stora delar av sin produktion tillgängliga via sina egna sajter kan knappast ses som en aktiv medverkan i en deltagarkultur så länge som man inte låter produkten lämna de egna domänerna.

Så hur går det då till praktiken? Här är fem vanliga mediesnyltningar:

1) Man använder sig av sajter som Wikipedia i sin textproduktion men bidrar inte själv till uppbyggnaden av encyklopedin. Detta trots att man både har specialkunskaper och ett stort text- och bildarkiv att tillgå.

2) Man skapar produkter och driver trafik med Youtube-klipp men lägger inte upp de egenproducerade inslagen på Youtube. Man erbjuder inte heller läsarna någon möjlighet att remixa eller bädda in materialet på sin egen sajt.

3) Man använder sig av bloggar och forum i sin produktion men är inte tillräckligt generös med källhänvisningar och kredd till berörda forummedlemmar eller bloggare.

4) Man döljer sina nätbaserade källor, gör rewrites och översättningar av webbartiklar utan att länka till originalet.

5) Man använder sig av mjukvara med öppen källkod inom den egna produktionen men bidrar inte själv till utvecklingen eller donerar pengar till projektet.

Bubblare: Man gör allt som står ovan samtidigt som man stänger ute läsare från material som man låter meddela finns där för en utvald skara läsare eller betalande pappersprenumeranter.