Och även om det inte är någon succé för oss bortom mediehuset är Supernytt en bra applikation. Den är snabb, lättnavigerad och bjuder på en bra och anpassad läsupplevelse. Den gör sitt jobb och gör det bra. Har du inte laddat ned den än så gör det nu.

Men, för det finns ju alltid en men, jag kan inte komma förbi känslan att applikationen inte utnyttjar sin unika plattform. Efter att ha klickat på fliken “Våra tips” blir detta särskilt påtagligt. Aftonbladets tips sträcker sig till en statisk länksamling och direktlänkar till applikationer från Schibstedkoncernen. Varför guidar inte spelredaktören till de bästa Iphonespelen, varför tipsar inte Robert Collin om bästa trafikapparna? Varför har inte Nöjesbladet valt ut veckans roligaste Youtubeklipp eller Sportbladet länkat till bra podcaster om sport? Varför så tunt och slutet?

Push notifications* eller geopositionering i all ära, det vi borde kunna kräva av Supernytt är att man arbetar journalistiskt mot den specifika plattformen. Precis som webben (oftast) gör det som den är bäst på borde Iphoneappar göra det som de är mest lämpade för. Och det behöver inte handla om tekniska funktioner, även om det ofta gör det. Klassiska journalistiska grepp som guidning, granskning och gallring kan lätt appliceras på en appvärld- och ekonomi som inte visar några tecken på att sluta växa.

För Supernytt, och många andra tidningsapplikationer med den, har potential att vara så mycket mer än ännu en distributionskanal.

* I kommentarerna till Joakim Jardenbergs recension av Supernytt berättar Aftonbladets Niklas Silow att push notifications kommer att komma i en framtida uppdatering.

I ett pressmeddelande lovar SR dessutom att alla lokala kanaler ska sända direkt och att hela 30-dagarsarkivet ska bli tillgängligt i mobilen framåt vårkanten. Passar de samtidigt på att snygga till sin ibland hopplösa navigering kan SR definitivt bli en konkurrent som lokaltidningarna måste räkna med på mobilwebben under 2010.

Om SR:s “mobildag” hamnade lite i skymundan blev det desto större liv när SVT offentliggjorde att de skickat in sin Iphoneapplikation för SVT Play till Apple. Med twitterbuller och facebookbång presenterades idag en kampanjsajt, en protestgrupp och en instruktionsfilm.

När gäller kampanjen “Dear Steve Jobs” är det bara att lyfta på PR-hatten. Det är snyggt, smart och genomtänkt. Möjligtvis kan den tolkas som en smula ängslig, en smart helgardering där SVT står som vinnare oavsett utgång. “Titta här vi gjorde i alla fall allt vi kunde innan elake Steve stoppade oss”. Hur som helst önskar nog gänget bakom TV4:s playapp att de gjort något liknande när de skickade in sin applikation för vad som idag måste kännas som väldigt länge sedan. Återstår att se vilken app som blir godkänd först.

UPPDATERING: Otto Sjöberg, vd för TV4 Expressen Mobilab säger till Macworld att de har en färdig Iphoneapplikation som redan har godkänts av Apple men att de kommer att släppa den på Appstore först efter att de utvecklat ett antal “säkerhetsfunktioner”.

Att tidningar, radio och teve gör stora delar av sin produktion tillgängliga via sina egna sajter kan knappast ses som en aktiv medverkan i en deltagarkultur så länge som man inte låter produkten lämna de egna domänerna.

Så hur går det då till praktiken? Här är fem vanliga mediesnyltningar:

1) Man använder sig av sajter som Wikipedia i sin textproduktion men bidrar inte själv till uppbyggnaden av encyklopedin. Detta trots att man både har specialkunskaper och ett stort text- och bildarkiv att tillgå.

2) Man skapar produkter och driver trafik med Youtube-klipp men lägger inte upp de egenproducerade inslagen på Youtube. Man erbjuder inte heller läsarna någon möjlighet att remixa eller bädda in materialet på sin egen sajt.

3) Man använder sig av bloggar och forum i sin produktion men är inte tillräckligt generös med källhänvisningar och kredd till berörda forummedlemmar eller bloggare.

4) Man döljer sina nätbaserade källor, gör rewrites och översättningar av webbartiklar utan att länka till originalet.

5) Man använder sig av mjukvara med öppen källkod inom den egna produktionen men bidrar inte själv till utvecklingen eller donerar pengar till projektet.

Bubblare: Man gör allt som står ovan samtidigt som man stänger ute läsare från material som man låter meddela finns där för en utvald skara läsare eller betalande pappersprenumeranter.

”Tänk på att peppa publiken nu, dra igång dem. Och alla kommer säkert ha en mobilkamera, be dem använda den! Jag vill kunna se den här konserten på Youtube imorgon, ur alla vinklar”

Ett par veckor senare, i en lägenhet på Mariatorget i Stockholm, gör Adam Tensta och hans crew sin första Bambusersändning. Kanske är det en fotnot i musikhistorien när Adams polare berättar att han har ont i halsen och dricker te för ett fåtal tittare och Bambuserentusiaster. Men det är definitivt en del av någonting mycket större.

Den här bloggen kommer aldrig att springas ned av hippa förortskids eller lysa i mobilkamerornas sken. Men den kommer med all säkerhet att handla om mobila tjänster och dess användare. Om den inte var det redan 2008 så är 2009 definitivt året då mobiltelefonen är ett faktum för alla som har tankar och åsikter om sociala medier, journalistik och gammelmedier. Så också här.

Välkomna!